Knuts kåserier »

• Kåseri 1-50 »

Kåseri nr 233

Vi bor så jag från mitt skrivfönster ser Flottsbrobacken i Huddinge kommun. Det är Stockholmsområdets finaste skidbacke. Snökanonerna går för fullt i backen. Snön ser ut att brinna när snöröken stiger upp mot skyn. Klockan är halv sex på morgonen. Vi har 16 grader kallt. Det är den lägsta temperaturen vi haft i vinter. Vi har torr luft. Därför känns inte kylan så kall som den faktiskt är. Lätt snö har fallit i natt och gjort den gamla snön nyvit. Vackert.

*

Vi har mycket som är vackert i vår natur. Vi har mycket i vår närhet som är vackert. Vi har mycket i våra liv som är vackert. Gunilla Haga i Motala skrev på Facebook att hon lyssnat till professor Töres Theorell på ett teatermöte i Valdemarsvik. Thöres hade berättat att forskningen visat att kultur gör människor friskare.

Spännande.

Jag hoppas budskapet går vidare. Att det är sant det professorn sagt det tvivlar inte jag på. Jag har fått se så mycken glädje hos folk som deltagit i kultur jag fått vara med om att arrangera och utveckla.

*

Egentligen har detta att kultur gör människor friskare och gladare varit känt länge men mycket har kommit i vägen för kulturutvecklingen. Ministern Artur Engberg sa när han var med och bildade Riksteatern 1934:

"Det räcker inte med att dugliggöra sig för livets praktiska uppgifter. Människan vill också tillfredsställa sin skönhetslängtan, sin konstnärliga åtrå sitt behov av det som övergår tidens och rummets gränser. Hon vill lösas och hjälpas ut ur det vardagliga trista och grå. Konstverket, scenens skapelse, tonerna och de eviga budskapen utfyller, ger mening och lyftning åt hennes liv. Endast det bästa är gott nog."

*

Så långt herr Enberg. Varför har kulturutvecklingen i vårt land gått så sakta när vi visste så mycket redan på Engbergs tid? Tage Erlander sa på partikongressen 1948;

"Om vi bara arbetar vidare med de ekonomiska och sociala områdena kommer detta att sätta prägel på den kulturella debatten."

Finansminister Wigforss spädde på med detta;

"Kultur är inte främmande men det är inte utgångspunkten utan snarare något som ska komma när människor fått det bra"

*

1957 fick vi ännu ett viktigt kulturtal. Det var den skickliga utbildningsministern och talaren Ragnar Edenman. Han sa i Eskilstuna:

"Vår miljö kännetecknad av rymligare och bättre bostäder, ökad social och ekonomisk trygghet har tyvärr inte någon motsvarighet i konsumtion av kulturvaror. Skälet till detta är en bristande skolunderbyggnad. Till syvende och sist blir det den allmänna bildningsnivån hos vårt folk som blir avgörande för möjligheterna att skapa en bra kulturpolitik."

*

Nu har vi fått veta av de tre talarna att ekonomin, de sociala frågorna livstryggheten och utbildning först måste tillfredsställas. Efter detta skulle kulturpolitiken utvecklas. Kulturpolitiken skall bana väg för kulturen, underlätta och uppmuntra. Politiken skall medverka till att lokaler finns för kulturutövarna att verka i och ge stimulerande bidrag till verksamheterna. Kulturens utövare skall ges ett sådant klimat att deras alster kan gro, växa och utvecklas. I detta klimat skall människan utveckla sin skönhetslängtan, sin konstnärliga åtrå och sitt behov som övergår rummets och tidens gränser.(Engberg)

Men blev det så?

Om det inte blev så. Hur blev det då?

*

Min idé med Folkets Hus var att det skulle bli kulturens hemmaplan. Jag ville ha inträdeströsklarna så låga att alla kunde komma in. Det var inte för att dra intäkter till Folkets Hus som vi startade verksamheterna. Inträdespengar kom in i våra kassor efterhand när verksamheterna blev publika. Kulturupplevelserna skulle ge mening åt deltagarnas liv. Däri låg de mänskliga vinsterna.

De kom, de, som hade idéer.

De kom, de, som hade kunskap i teater, revyuppsättningar och revyspel, i sångkörledning och i solosång.

De kom, de som ville delta i olika former av musik.

De kom, de, som hade konst som intresse och de som kunde skriva och författa. Vi fick dansledare till oss.

De, som kunde marknadsföra och publikarbeta, kom också till oss.

Ingen visste att all denna kunskap fanns i Motala. Men vi fick uppleva den.

Med öppna dörrar i Folkets Hus i Motala öppnades människors kultursinnen.

*

Nu har vi en ny tid. Aldrig har så många haft så mycket pengar att röra sig med som nu. Handeln över jul slog rekord. Igen. Klassamhället har brett ut sin matta. Detta har gjort att många har det svårt ekonomiskt. Fattigbarnen är många när arbetslösheten är utbredd som den är i dagens Sverige. Bristen på arbete är så stort att fattigbarnens föräldrar fasats ut till socialvårdens säkerhetskassor. Dessa kassor är avsedda som tillfälliga lösningar under svåra tider. Nu riskerar många att få leva med socialt understöd under lång tid. Detta dränerar deras ekonomiska resurser. Hus måste säljas. Billigare bostäder skaffas och fritidsverksamheter med idrott och kultur bli billigare, ja t o m avstås ifrån. Semesterresor ställs in.

*

Fritidslokalerna beläggs med marknadsmässiga hyror. Bidrag till ideella föreningar tas bort av många kommuner i vårt land. Driftbidrag till Folkets Hus och Bygdegårdar minskas.  De, som är ekonomiskt starka, kan delta i det som kostar pengar. De kan köpa sina verksamheter. De, som inte har råd, får avstå. *

Är detta en för dyster bild av vår tid. Är den sann?

*
Vad ska vi göra? Jag tror ingen vill att plånböckerna skall avgöra vem som ska kunna delta i kultur- och idrottsverksamheter. Gunilla Haga berättade att professor Theorell sagt att kultur ger hälsa. Vad kan vi som vill utveckla kulturen för alla skriva för kulturrecept inför dagens och morgondagens samhälle.

Delta i debatten. "Alla Vi" behöver både tänka och agera./Knut K